På andra sidan häcken

Vi drömmer om det där fina staketet, de böljande grusgångarna och de gröna häckarna. Men allt är precis sådär bra här ändå, utan det där lilla extra. En dag är vi där tänker jag, tröstar jag. En dag har vi nått alla de här nya målen som målats upp framför oss medan vi landat här, här i Drömhuset på ön.

Typiskt för amerikanska trädgårdar är att de är gränslösa, inte vulgära utan helt eller delvis utan känslan av att det är en gräns mot gatan eller grannen. Man låter gräsmattan löpa mot grannens utan häck eller staket medan man i England ser en tydlig gräns, gärna en hög bakom en låg.
En vän sa till mig att hon upplevde vår stad så svår, just för att vi inte sätter upp gränser mot varandra som man gör i södra Sverige. Jag håller med! I staden vi bodde i förr, Umeå, var man tvungen att anlägga häck eller staket ut mot gatan och de flesta satte gräns mot sin/sina grannar också, jättefint och lätta att förstå sig på en trädgård samtidigt som det blev lite kul att se vad som fanns på andra sidan häcken.

Nu bor vi ute på en ö, lantligt i skärgården, med några gamla jordbruk och här syns knappt gränserna alls, någon äger ängen, åkern eller skogen men kanske inte alls den vars hus står allra närmast. Skiften dateras tillbaka till 1600-talet och det är spännande tycker jag. Att bo på en ö är en ganska tydlig gräns i sig och det kan jag känna en sådan enorm trygghet i.

Hur bor du? Hur vill du att gränsen ska vara? synlig, icke synlig och varför?
Ha en fin dag, Kram S

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s